ManLove
Hej o go kväll, igen, då. Hmm, en kär kamrat som saknas hade födelsedag nyligen och jag och Loffas blev alldeles varma inombords. Han e ju så go! SILVERMANNEN! KOLLA IN HAN: http://silvermannen.blogg.se/
Men detta e mest ett Man till Man-inlägg. Loffas saknar ju Silvermannen aka Huggachaka på andra våningen i Västbo. Ensam karl liksom, med, eh, hur många textiltjejer? Typ 15, kanske. Livet e inte lätt på en pinne.
Måste nästan förklara för er vad det e vi tycker e så sjukt underbart med denna köttherre. Han e ju köttig, liksom, muckler o sånt, mest på armarna, de tatuerade armarna, hårt va? Men sen e han så mjuk o go inuti. Lille goe. När han skrattar, denna maskulina kroppshydda, kommer det ganska ofta ut ett härligt fniss. Ett bubblande, smittande ett. Huggachacka e fantastiskt mysig när han kommer och frågar om vi (Loffas & han) inte ska ta en kopp kaffe tillsammans, och när han klagar på kaffekokaren. Han e ännu mysigare när han leker med oss i vår hembyggda borg, kojjan i korridoren. Han kröp igenom, fatta! Han hämtade inte yxan och slog ner den som vi trodde. Hans mest klockrena kommentar som e skriven i sten i väggarna e en klassiker: Moget, så jäla moget. På Linköpingska, det e östgötska va? Ja ni fattar ju vad jäkla gott det e att ha en sån här köttklubba i närheten, när åskan går och efter en tid med han blir man inte lika förvånad när han går och tränar, lyfter lite kött, klockan halv tolv på natten. Fett. Badminton dock, suger han fethårt på, men det e nog det enda han inte e bra på. Han vet till exempel hur och vad man ska äta. Han vet att hjärnan alltid vill vara glad. Han vet att alkohol e den värsta drogen.
KNOLL & TOTT SAKNAR DIG SILVERMANNEN!
/ KÖTTAS & LOFFAS
