SPIK

Förr i tiden var snickare definitivt spik beroende. Eller så var det för att skruv var för dyrt eller för svår hanterligt, allting är ju lättare med elektricitet. Men detta köket jag var med och rev idag var verkligen laddat med spik. Det var precis som att dem trodde att, "nja, denna panelen kan behöva 23 spik till". Visst är det inte fel att använda spik, men kompisar, lagom mängd. Och det är inte de regulära spiken vi använder idag. Detta var stenålders spik. Spik, fingerlånga, och själva "toppen" på den var helt overkligt stor. Idag kör man man mest borrmaskin som jag förstått, skruvar, eller spikmaskiner. Kanske takläggare som fortfarande kör med hammare och spik, eller? I vilket fall som helst så har tekniken gått fram. Men dagens spik är inte ens nära så coola som dem gamla. Inte för att jag skulle vilja arbete med dem. Det krävs vikingar. Män med skinn västar, stort skägg, tighta blåa jeans, hammar bälte och tattoeringar. Allt detta är defintivt kraven för att kunna få använda dem stora spiken.

Kan se det framför mig, hur dem valde ut de som skulle få vara med och sätta upp detta kök. En efter en var dem uppradade, nästa, nästa, okej, nästa, nästa, okej. Som i nyckel till frihet, när han står och läser upp namnen på de som ska få vara med och tjära taket, en het sommardag. Det är defintivt alltid varmt också i min fantasi när jag föreställer mig dessa old school spik gubbar. De hade inte matlåda, de drack knappt. De fick allt detta när de kom hem, där frugan står utanför dörren med en vit tygbit och viftar in sin gubbe. En puss på munnen sen är grisen serverad.

Jag är inte very big on spik, men efter idag kan jag definitvt mer. Förra köket jag var med och rev var en bagatell att slå i sönder med kofoten jämfört med detta. Det tog tid och lidande, och oron för att fastna med ett spik någonstans, t.ex i handleden försvanna aldrig. Fick hela tiden vara uppmärksam på vart dem satt, hur dem satt, hur jag skulle slå. Och jag slog, slog, slog. Fyför. Antingen var detta ett väldigt sällsynt fall av för mycket spik, men jag skulle inte tro det. Jag kan nästan fastställa att efter denna dagen så var snickarna minst lika glada i sina spik som i sin hammare. Det måste nästan varit den största importen.

Spikmaskiner är ju behändligt, men stora feta spik och rostig hammare vinner ju lätt i den matchen.

/LOFFAS


Kärleken till toaletter

Vet egentligen inte vad det är med toaletter som jag älskar, jag menar av ens livslängd lär ju inte toaletten vara det ställe man spenderat mest tid på. Klart man vill ha ett fint, hemtrevligt och härligt badrum men kanske är det inte det viktigaste rummet i ens hem.
Jag älskar allt från duschslangar, kakel, tapet, handfat, badkar, kranar och solknappar. Allt e så snyggt!! Jag kan inte vänta tills jag får välja inredning till my future bathroom.


Damernas toalett på Tycho Brahes Planetarium i Köpenhamn.



Damernas toalett på Louisiana, Humlebaek, Danmark.



Drickfontän, HDK, Göteborg.


Nu följer min absoluta favorit, kanske var det denna som fick mig att inse att jag älskar toaletter. Det finns inte längre möjlighet för mig att besöka denna toalett, min bästa kompis Malin som har inrett den har nämligen flyttat därifrån. Dock måste jag säga att tapeten, som suttit där sedan förstahandskontraktsinnehavarens mormor/farmor bodde där, gör ett sjuhelsikes trevligt jobb!













Jag e ganska säker på att ni kommer få se fler snygga toaletter här i framtiden.

/KÖTTAS


Cykel till Jakriborg

En femtonminuters cykeltur till hansastaden ute på skånska slätten (Hjärup) tog plats på torsdagen.

Loffas har tidigare bott här och området fångade Köttas med sin färglada prakt på tågresor förbi, så det kändes som en ypperlig idé att ta oss dit.

Denna bild fanns på google.se.

Resten är mina..



Åkrar & Himmel



Köttas & Loffas på skånskt grönbete



Min älskade turkosa herrcykel och jag e äntligen återförenade. Han bor numera i Åkarp.



Jag kunde inte få nog av de oändliga åkrarna..



..eller de vackra molnen på himlen. Inte ofta man älskar moln så mycket! They were SPECIAL!



The Sign.



Och jag kan inte få nog av min Loffas!

FRAMME!

















BELÖNING!



Jakriborg levde upp till mina förväntningar, vad gäller arkitekturen och gränderna och hur området var uppbyggt. De spetsiga takåsarna och de varma färgerna penslarna doppades i, i slutet av 1900-talet. Dessutom var det så sjukt oväntat att det var så öde där, för så mycket mer än ett bostadsområde är det inte. Men vem vet, kanske blir det så som det var planerat från början: ett bostadsområde med 3500 lägenheter på åkrarna runtom.

Väl värt för arkitekturintresserade!

/KÖTTAS








nu drar vi



/Loffas


eh, vill bo

ett ny byggt hotell i amsterdam.
tänker lägga detta inlägget i önske föremål.
helt galet fett..



http://www.wam-architecten.nl/inntel.php

/ LOFFAS

RSS 2.0